I detta fängslande verk står två kvinnor klädda i vita klänningar på en livfull strand, omgivna av naturens rikedom. Figurerna är målade med djärva penseldrag, vilket ger dem en dynamisk, nästan etereal kvalitet. Kvinnan till vänster verkar eftertänksam, med armarna korsade och ett lugnt uttryck, medan den till höger ser mot horisonten, hennes hår fångar solens ljus i mjuka vågor. Bakgrunden är färgad med en palett av gröna och blå, vilket speglar den naturliga skönheten hos det kustnära miljön.

Den emotionella påverkan av målningen är påtaglig; den väcker känslor av ensamhet och introspektion. Munchs distinkta penselföring och val av färger transporterar searen till ett solbelyst ögonblick där tiden tycks stanna. Kombinationen av organiska former — den krökta kusten och de höga träden — skapar en harmonisk balans som leder blicken runt på duken. Detta verk, färdigställt 1920, är en anmärkningsvärd reflektion av utforskningen av mänskliga kopplingar och ensamhet i den majestätiska naturens mitt.