Scenen utspelar sig med en dämpad lugn, en vinterdag höljd i en mjuk, dämpad palett. Den snötäckta vägen leder blicken mot horisonten, kantad av byggnader som mjukas upp av det milda fallet. Nakna träd, med sina skelettartade grenar som sträcker sig mot himlen, prickar scenen och lägger till ett delikat spetsmönster mot den molniga himlen. En ensam figur går mot betraktaren, medan längre ner på vägen antyder en hästdragen vagn en svunnen tid. Konstnären fångar mästerligt ljusets och skuggans spel på snön och skapar en känsla av djup och atmosfär. Det är ett ögonblick fruset i tiden, en tyst observation av ett snötäckt landskap.