Denna lugna komposition visar en stillsam kustscen där en liten klippig udde sträcker sig ut i det stilla blå havet och leder blicken mot en karaktäristisk ö med en naturlig båge. Ön pryds av mörka, smala tallar som skapar en vacker kontrast mot den ljusa stenen och den mjuka himlen ovanför. Konstnären använder skickligt subtila övergångar av blått och jordtoner, vilket skapar en fridfull harmoni i scenen. Det stilla vattnet speglar ön och himlen med mjuka krusningar, vilket förstärker den eftertänksamma stämningen. En ensam figur sittande på klipporna tillför ett mänskligt element som fördjupar den emotionella effekten av ensamhet och tyst betraktelse.

Skapad med raffinerade träsnittstekniker exemplifierar verket den traditionella japanska ukiyo-e-stilen med sina rena linjer och balanserade komposition. Den balanserade lagringen av klippor i förgrunden, ön i mellangrunden och den avlägsna horisonten visar en omsorgsfull rumslig uppbyggnad. Havets och himlens kalla blå toner värms försiktigt upp av ockrafärgerna från den steniga kusten, vilket resulterar i ett färgpalett som lugnar snarare än överväldigar. Detta verk, skapat 1951, speglar efterkrigstidens Japan där nostalgi och vördnad för naturens bestående skönhet uttrycks genom konst och fångar ett tidlöst ögonblick av naturlig ro.