Detta intrikata verk av Pieter Bruegel den äldre är en levande och surrealistisk skildring av lättja, en av de sju dödssynderna. Kompositionen fångar blicken med en mängd figurer, djur och märkliga maskiner som samlas i ett bisarrt, drömlikt landskap. Paletten är monokromatisk och använder sig av noggranna schatteringar och fina linjer för att skapa en atmosfär rik på allegori och ironi. Vid närmare betraktelse framträder små scener: halv-mänskliga varelser som slappar, vissa hängande eller intrasslade i olika anordningar, andra flytande lugnt genom landskapet. Den övergripande känslan är tröghet och inaktivitet, skickligt förmedlad genom former och uttryck.

Bruegels mästerskap syns i den harmoniska men samtidigt kaotiska arrangemanget; allt är sammankopplat genom slingrande stigar och flytande arkitektoniska element, och bildar en labyrint av likgiltighet. Den stora klockan i bakgrunden understryker ironiskt temat om förlorad tid, medan bisarra hybrider tillför lager av symbolik och humor. Den jordnära, dämpade paletten betonar lättjans dunkla natur utan att falla i mörker. Historisk kontext berikar verket, som är en del av Bruegels serie om de sju dödssynderna, och speglar moraliska synsätt från 1500-talets Europa med en lekfull fantasi. Verket väcker känslomässig eftertanke och står som ett bevis på Bruegels genialitet i att sammanfläta berättande, satir och detaljrikedom i en enda fängslande bild.