I detta uttrycksfulla tryck skildras ett lugnt kustlandskap täckt av snö, som förvandlar det bekanta till en stillsam vinterscen. Kustlinjen kurvar graciöst och leder blicken längs de snötäckta klipporna som mjukar upp deras kantiga former. Havet, i en djupblå ton, kontrasterar mot snöns vita yta, medan de finstämda snöflingorna faller sakta och understryker det kalla stilla ögonblicket. Konstnären använder fina färgövergångar och detaljerade linjer för att fånga både snöns struktur och det lugna vattenytan och skapar en harmonisk balans mellan land och hav.

Kompositionen är noga genomtänkt för att framkalla en känsla av fridfull isolering — en ensam figur som vandrar längs stigen drar in betraktaren i denna tysta värld och gestaltar ensamhet och eftertanke. Den kalla färgpaletten med vitt, blått och grått framkallar en kylig, nästan dämpad atmosfär, likt stillheten vid ett nyfallet snötäcke vid havet. Verket fångar naturens flyktiga skönhet med känslighet och tidlös elegans, typisk för ukiyo-e från tidigt 1900-tal.