Denna lugna trägravyr fångar ett stillsamt tempelkomplex delvis omgiven av stilla vatten, inbäddat i en morgondimma som suddar ut avlägsna träd och mjukar upp horisonten. Konstnären använder mästerligt fina övergångar av dämpade blå och röda nyanser för att framkalla gryningens lugn; de rödlackerade träbyggnaderna speglas klart i det lugna vattnet och förankrar kompositionen med sin stadiga struktur. Subtila skuggningar och det mjuka samspelet mellan ljus och skugga framhäver de fina arkitektoniska detaljerna och den stillsamma atmosfären. Den dimmiga bakgrunden verkar upplösas i himlen och inbjuder betraktaren att känna tystnaden som omsluter scenen.

Ett intryck av fredlig isolering strålar från verket; trots sin precision ger dimmans mjukhet scenen en drömlik kvalitet. Kompositionen balanserar de robusta horisontella linjerna hos byggnader och räcken med de luftiga, amorfa molnformerna i bakgrunden – en harmoni som varsamt styr blicken genom verket. Historiskt speglar verket efterkrigstidens återuppståndelse av traditionella japanska konstformer 1947, då konstnärer sökte tröst och kontinuitet genom natur och arv. Detta verk exemplifierar sammansmältningen av naturlig stillhet och mänskligt hantverk typisk för ukiyo-e-genren, och erbjuder en lugnande betraktelse som överträffar tid och talar till den bestående andan i platsen.