I detta uttrycksfulla träsnitt står en ensam figur under ett paraply i ett stillsamt snöfall framför ett traditionellt japanskt tempel. Scenen är genomsyrad av en tyst, nästan meditativ stillhet där det täta snöfallet skapar kontrast mot den djupindigo himlen och den varmt upplysta träbyggnaden. Det tjocka snötäcket täcker taken och marken vilket skapar en rofylld vinterstämning fylld av skönhet och lugn ensamhet. Konstnären använder subtila färgövergångar och noggranna detaljer för att fånga snöns textur och arkitekturens robusthet med stor känslighet.

Kompositionen placerar den mänskliga figuren något utanför centrum och bjuder in betraktaren att utforska tempelområdets vidsträckthet. Mörka skuggor i samspel med den ljusa snön ger djup och dimension, medan den fallande snön nästan känns påtaglig i lager som ger liv åt motivet. Historiskt speglar verket ukiyo-e-renässansen i början av 1900-talet med moderna drag, där traditionella japanska motiv förenas med samtida estetik. Den emotionella effekten är en stund av lugn självrannsakan i vinterns tystnad, som väcker känslor av ensamhet, frid och vördnad för naturens skönhet.