När skymningen faller reflekterar det stilla vattnet de robusta stenmurarna och en traditionell port, vilket ramar in en stillsam nattlig scen. Himlen visar en djup blå övergång från mörkare nyans upptill till mjukare horisont, vilket skapar en atmosfär fylld av lugn och en antydan till ensamhet. De fina trädets silhuetter i bakgrunden tillför en textur som kontrasterar vackert mot den skarpa, kantiga arkitekturen. Denna balans mellan natur och människoskapade strukturer inbjuder till kontemplation och en mild uppskattning av tysta ögonblick i en livlig stad.

Träsnittet använder traditionella ukiyo-e-tekniker med skarpa konturer och subtila övergångar, typiska för shin-hanga-rörelsen. Kompositionen är noggrant balanserad; reflektionen är nästan symmetrisk och fördubblar den visuella effekten, medan ett ensamt rött ljus som speglas i vattnet skapar en fokal punkt som bryter det annars monokroma schemat. Historiskt fångar verket en nostalgisk vy över Tokyos historiska portar under en moderniseringsperiod, vilket förkroppsligar både vördnad för det japanska arvet och en konstnärlig hyllning till naturlig ro mitt i stadens expansion.