I detta hypnotiserande verk, faller delikata blommor som mjuk regn från de frodiga lövverken ovan; betraktaren dras omedelbart in i en drömlik atmosfär. Användningen av lösa penseldrag skapar en känsla av flöde som imiterar den mjuka svängningen av blommorna och bladen i en lättbrisa. Färgpaletten består främst av lugnande lila och gröna, som harmoniserar för att framkalla en känsla av lugn—ett kännetecken för konstnärens teknik. I de nedre delarna viskar svaga reflexer på ytan och leder oss in i djupet av scenen, som om de bjöd in oss att titta närmare på den värld som Monet kärleksfullt fångade.

Ljusets och färgens interaktion förstärker den emotionella effekten, och omger oss med en lugn men levande atmosfär. Här uttrycker Monets kärlek till naturen sig inte bara i representationen, utan i en viscerala koppling som väcker något djupt inom betraktaren. Detta verk är ett bevis på konstnärens mästerskap att förmedla inte bara skönheten i floran, utan också den flyktiga naturen av stunder—en framkallande av skönhet som känns både intim och vidsträckt, precis som de förtrollande trädgårdarna i Giverny som troligtvis inspirerade honom.