I detta fängslande verk dras betraktaren in i vattenliljornas lugna värld, ett signaturtema för konstnären. Paletten är fylld med mjuka blå och gröna nyanser som sömlöst smälter samman för att framkalla en lugn vattenmiljö; de rosa och vita vattenliljorna markerar scenen, vilket ger en delikat livlighet som dansar på ytan av vattnet. Ljusets och skuggans samverkan skapar en magisk atmosfär, som inbjuder till att sjunka ner i detta drömlika landskap: det är som om tiden har stannat och all världens buller har tystnat.

När penseldragen snurrar och flyter över duken, kan man nästan höra det mjuka plaskandet av vattnet blandat med det stillsamma suset av löv; det finns en flödande närvaro i verket som fångar stillhetens essens. Detta stycke är inte bara en reflektion av naturen, utan en känslomässig upplevelse som kapslar in den fred och skönhet som Monet värdesatte. I den historiska kontexten målade Monet dessa verk under en tid då impressionismen blommade; han sökte att tänja på gränserna för traditionell framställning, och föredrog uppfattningen av ljus och färg framför metikulösa detaljer, något som senare skulle påverka generationer av konstnärer i deras utforskning av både abstraktion och det sublima.