Den här målningen fångar den stillsamma skönheten i en fruktlund på vintern, där trädens kala grenar står tydligt mot en mjuk, glödande himmel. Konstnärens penseldrag är ömtåliga men livfulla, med korta, livliga stråk som ger en subtil glans till scenen. Kompositionen leder blicken försiktigt längs den gräsbevuxna stranden vid ett spegelblankt vattendrag, och bjuder in till en känsla av fridfull ensamhet, som om man kan höra det svaga prasslet av torrt gräs och den kalla luftens viskningar.

Färgpaletten är en varm men dämpad blandning av jordnära grönt, brunt och gyllene orange, kontrasterat med bleka rosa och purpur som antyder det avtagande ljuset en vintereftermiddag. Ljuset och skuggans samspel skapar en öm och eftertänksam stämning, som framkallar både stillhet och latent liv även under den kalla årstiden. Detta verk är ett vackert exempel på tidigt 1900-talets impressionistiska teknik, som betonar ljusets flyktiga effekter och landsbygdens intima charm.