Scenen skildrar ett stilla ögonblick vid en spegelblank damm, omgiven av en låg stenmur och ett trädgårdsstaket i trä. Höga, smala tallar reser sig mellan betraktaren och en stor traditionell tempelbyggnad som tonar bort i de mjuka, dämpade grå nyanserna i en regnig atmosfär. Tempelns lager på lager av tak försvinner i det dimmiga luften och skapar en känsla av lugn och vördnad. Två figurer, klädda i traditionella kläder, promenerar längs stigen med paraplyer; deras små, ömtåliga närvaro kontrasterar mot den storslagna arkitekturen och antyder kanske en stilla pilgrimsfärd eller en fridfull kvällspromenad. Regnet är fint återgivet med tunna vertikala streck som mjukar upp hela kompositionen och ger den en meditativ och lugn karaktär.

Konstnären använder subtila övergångar av blått och grått för att framkalla den genomträngande fukten, medan den sparsmakade användningen av varmare toner på figurerna och tallstammarna ger balans och visuell fokus. Den vertikala kompositionen betonar höjden på träden och templets struktur, leder blicken uppåt och tillför ett kontemplativt rytm. Verket tillhör ukiyo-e-traditionen och fångar med poetisk återhållsamhet och utsökt hantverk skönheten och stämningen i en regnig dag. Den subtila samverkan mellan natur, arkitektur och mänskligt liv inbjuder betraktaren att känna stundens lugn och reflektera över den djupa harmonin mellan dessa världar.