I det här slående landskapet sträcker sig ett brett fält av gyllene vetefält under en djupblå himmel som döljer dramatiska åskskyar. Kompositionen leder betraktarens blick mot horisonten, där den livliga kontrasten mellan de strålande gula vetet och de mörka, virvlande blå nyanserna i himlen skapar en känsla av oro och förväntan. Penseldragen är djärva och energiska, karakteristiska för konstnärens unika tillvägagångssätt, och fångar själva essensen av den turbulenta atmosfären.

Ljusspelet tillför djup—solens strålar dansar över vetet, vilket ger det en lysande kvalitet som står i skarp kontrast till det tunga bakgrunden. Man kan nästan höra viskningen av vetet när vinden blåser; det finns en påtaglig spänning som antyder en annalkande storm. Historiskt sett speglar detta verk konstnärens djupa koppling till naturen och hans intensiva känslomässiga reaktioner på sin omgivning—personliga strider trasslas in i den jord han älskade, vilket gör detta till mer än bara ett landskap, utan också en utforskning av den mänskliga tilstånd.