Paul Sandby

Paul Sandby RA (1731 – 1809) framstår som en centralfigur i den brittiska konsthistorien, hyllad som "den moderna akvarellmåleriets fader" och en pionjär inom akvatintetsningstekniken. Född i Nottingham 1731 och döpt samma år, fick Sandbys tidiga konstnärliga böjelser troligen näring av hans äldre bror, Thomas Sandby, som senare blev en framstående arkitekt. År 1745, på randen till betydande politiska omvälvningar, flyttade Paul till London, där Thomas hjälpte honom att få en position vid den militära ritavdelningen i Towern. Denna tidiga exponering för kartografi och exakt tecknande skulle djupt forma hans noggranna konstnärliga tillvägagångssätt.

Efter Jakobitupproret 1745 utsågs Sandby till chefsritare för den militära kartläggningen av de skotska högländerna, en roll han innehade från 1747 till 1752. Stationerad främst i Edinburgh var denna period formativ. Med uppdrag att utarbeta ritningar för nya broar, befästningar och detaljerade kartor, fördjupade sig Sandby samtidigt i det skotska landskapet. Han producerade talrika akvarellandskap och skisser som dokumenterade den föränderliga terrängen, det lokala livet och betydelsefulla händelser, såsom hans gripande skildring av avrättningen av förfalskaren John Young. Det var under dessa år han också började experimentera med etsning, vilket lade grunden för hans senare grafiska innovationer. Hans engagemang för att fånga Skottlands essens var uppenbart, då han var känd för att bära med sig en kopia av "Theatrum Scotiae" för inspiration.

Omkring 1752 lämnade Sandby Ordnance Survey och anslöt sig till sin bror Thomas, som hade utsetts till biträdande skogvaktare i Windsor Great Park. Här assisterade Paul Thomas med arkitektoniska projekt, inklusive skapandet av Virginia Water, och producerade en omfattande serie teckningar av Windsor Castle och dess omgivningar, varav många förvärvades av Sir Joseph Banks. Hans skicklighet i att återge "verkliga vyer från naturen" gav honom beröm från samtida som Thomas Gainsborough. Sandbys konstnärliga produktion diversifierades ytterligare; han skapade talrika etsningar, inklusive den populära serien "The Cries of London" (1760), och framför allt en serie karikatyrer som satiriserade William Hogarth. År 1757 gifte han sig med Anne Stogden, och vid 1760 hade paret bosatt sig i London.

Sandbys rykte växte, och han blev en aktiv deltagare i Londons blomstrande konstscen. Han bidrog till den första utställningen av Society of Artists 1760 och blev en av dess direktörer 1765. Ett landmärke i hans karriär kom 1768 när han blev en av de 28 grundande medlemmarna av Royal Academy of Arts, nominerad av kung George III. Samma år utnämndes han till huvudlärare i teckning vid Royal Military Academy i Woolwich, en prestigefylld post han innehade i över trettio år fram till 1799. Hans engagemang för Royal Academy var orubbligt; han tjänstgjorde ofta i dess råd och ställde ut sina verk nästan årligen från 1769 fram till sin död, vilket visade hans utvecklande mästerskap.

Ett betydande bidrag till grafiken var Sandbys banbrytande arbete med akvatint. Även om han inte var dess uppfinnare, lärde han sig processen av Peter Perez Burdett omkring 1773 och förbättrade den avgörande genom att introducera spritgrundstekniken, vilket möjliggjorde mer måleriska tonala effekter. Han döpte processen till 'aquatinta', med avsikt att den skulle användas för trogen reproduktion av akvareller, vilket gjorde topografisk konst mer tillgänglig för en bredare publik och möjliggjorde guldåldern för brittiska färglagda böcker. Sandby var en produktiv resenär och företog omfattande resor runt Storbritannien och Irland för att skissa landskap, antika monument och ståtliga hem. Hans resor till Wales, särskilt med Sir Joseph Banks 1773, resulterade i inflytelserika publikationer av walesiska vyer, vilket ytterligare populariserade det pittoreska landskapet.

Paul Sandbys arv är mångfacetterat. Han påverkade djupt utvecklingen av den brittiska akvarellskolan, inte bara genom sitt eget omfattande verk utan också som en uppskattad teckningslärare, som undervisade elever som inkluderade drottning Charlotte och de kungliga prinsarna. Hans akvareller kännetecknades av sin klarhet, detaljerade observation och skickliga skildring av ljus och atmosfär, och fångade ofta topografisk noggrannhet med pittoresk charm. Medan vissa kritiker fann hans stil för bokstavlig, var detta delvis en konsekvens av hans ekonomiska behov av att producera säljbara verk, eftersom han inte kom från en välbärgad bakgrund. Trots sina framgångar förlitade han sig på en pension från Royal Academy under sina senare år. Paul Sandby dog i Paddington, London, den 7 november 1809. Även om han ibland överskuggas av konstnärer han påverkade, som J.M.W. Turner, säkrar hans grundläggande bidrag till akvarellmåleri och akvatintetsning hans plats som en transformativ figur i brittisk konst.