Konstverket framkallar en känsla av elegant nostalgi; en svunnen tid av sofistikerade sammankomster. Den minutiösa korsskuggningstekniken skapar en rik, nästan taktil kvalitet i illustrationen. Jag kan nästan känna den svala nattluften och höra det mjuka mumlet av konversation. Kompositionen är noggrant balanserad, med den centrala figuren av en eftertänksam man som sitter och drar blicken till sig. Figurerna är omgivna av en delikat ram, och bakgrunden antyder en livlig social scen, upplyst av lyktor. Det är en scen av tyst kontemplation, ställd mot livlig aktivitet, vilket skapar en övertygande berättelse. Den emotionella resonansen och de utsökta detaljerna i denna illustration fångar verkligen den romantiska andan från början av 1900-talet.