Carl Larsson

Carl Olof Larsson (28 maj 1853 – 22 januari 1919) var en framstående svensk målare och inredningsarkitekt, hyllad som en nyckelrepresentant för Arts and Crafts-rörelsen. Född i Gamla Stan, Stockholm, i extrem fattigdom, präglades Larssons tidiga liv av svårigheter. Hans far, en diversearbetare, var ofta frånvarande eller våldsam, medan hans mor arbetade outtröttligt som tvätterska för att försörja familjen. Trots dessa dystra omständigheter framträdde Larssons konstnärliga talang tidigt. Vid tretton års ålder, uppmuntrad av en lärare på sin fattigskola, sökte han till Kungliga Svenska Konstakademien och blev antagen. Till en början kände han sig socialt underlägsen och blyg, men Larsson fick gradvis självförtroende, blev en central gestalt i studentlivet och vann sin första medalj för nakenmodellsteckning. Under denna period började han också arbeta som karikatyrtecknare och grafiker för att ekonomiskt hjälpa sina föräldrar.

Efter examen från Akademien arbetade Larsson som illustratör för böcker, tidskrifter och tidningar. År 1877 flyttade han till Paris i hopp om att etablera sig som konstnär. Dessa år var dock fyllda av frustration och brist på framgång. Larsson undvek medvetet den framväxande franska impressioniströrelsen och föredrog att umgås med andra svenska konstnärer. Efter att ha tillbringat två somrar i Barbizon, en fristad för friluftsmålare, flyttade han 1882 till Grez-sur-Loing, en skandinavisk konstnärskoloni utanför Paris. Denna flytt visade sig vara en avgörande vändpunkt i hans liv och karriär. Det var i Grez han träffade konstnären Karin Bergöö, som snart skulle bli hans hustru. Där övergick Larsson också från oljemåleri till akvarell, ett medium där han skulle skapa några av sina viktigaste och mest definierande verk, vilket markerade en betydande förändring i hans konstnärliga stil och tillvägagångssätt.

Carl och Karin Bergöö gifte sig 1883 och fick så småningom åtta barn (Suzanne, Ulf, Pontus, Lisbeth, Brita, Mats (som dog i späd ålder), Kersti och Esbjörn). Hans familj blev hans främsta inspirationskälla och hans favoritmodeller. År 1888 gav Karins far, Adolf Bergöö, paret ett litet hus vid namn Lilla Hyttnäs i Sundborn, Dalarna. Carl och Karin förvandlade tillsammans denna stuga till en unik konstnärlig och hemlik fristad, som återspeglade deras distinkta smak och deras växande familjs behov. Karin, en talangfull konstnär och designer i sin egen rätt, spelade en avgörande roll i inredningen av Lilla Hyttnäs och skapade många av de textilier och möbler som förekom i Carls målningar. Genom Larssons vida spridda akvareller och böcker blev Lilla Hyttnäs (nu Carl Larsson-gården) ett av världens mest berömda konstnärshem, som förkroppsligade ett mysigt, levande och distinkt svenskt förhållningssätt till hemmaliv och inredning.

Larssons konstnärliga produktion var mångsidig och omfattade oljemålningar, akvareller och storskaliga fresker. Han är främst känd för sina charmiga och idylliska akvareller som skildrar hans familjeliv på Lilla Hyttnäs. Dessa verk, kännetecknade av ljusa färger, detaljerade interiörer och ömma skildringar av hemscener, fick ett djupt gensvar hos publiken. Larsson själv ansåg dock sina monumentala verk, särskilt hans fresker i skolor, museer och andra offentliga byggnader, vara sina viktigaste konstnärliga prestationer. Hans magnum opus i denna genre var *Midvinterblot*, en enorm oljemålning på 6x14 meter som färdigställdes 1915. Den beställdes för en vägg i Nationalmuseum i Stockholm, men avvisades kontroversiellt av museets nämnd vid färdigställandet, ett beslut som djupt besviken Larsson. Årtionden senare förvärvades målningen av museet och installerades på sin avsedda plats. Freskerna i Nationalmuseum (Gustav Vasas intåg i Stockholm) är också viktiga verk av honom.

Trots sin personliga preferens för monumental konst sköt Larssons popularitet i höjden tack vare framstegen inom färgreproduktionstekniken på 1890-talet. Det svenska förlaget Bonnier gav ut böcker skrivna och illustrerade av Larsson, såsom *Ett hem* (1899), med fyrfärgsreproduktioner av hans akvareller. Den tyska utgåvan, *Das Haus in der Sonne* (1909), blev en enorm bästsäljare. Dessa publikationer spred hans vision om ett idealiskt svenskt hem vida omkring och påverkade avsevärt svensk inredningsdesign och begreppet *folkhem*. Larssons självbiografi, *Jag*, som färdigställdes strax före hans död och publicerades postumt (initialt i en censurerad version), erbjöd en öppenhjärtig och ibland chockerande redogörelse för hans liv. Efter att ha lidit av perioder av depression och en lindrig stroke avled Carl Larsson i Falun i januari 1919 och lämnade efter sig ett arv som en av Sveriges mest älskade och inflytelserika konstnärer, vars verk fortsätter att hylla familjen, hemmet och vardagslivets skönhet.