Feng Zikai

Feng Zikai (9 november 1898 – 15 september 1975) var en banbrytande kinesisk konstnär, författare och pedagog vars mångfacetterade karriär på ett betydande sätt formade den kinesiska kulturen under 1900-talet. Född i Shimenwan, Zhejiangprovinsen, under en period av djupgående social och politisk omvälvning, sträckte sig Fengs liv över Qingdynastins fall, den tumultartade republikanska eran, det andra kinesisk-japanska kriget och Folkrepubliken Kinas uppkomst, inklusive kulturrevolutionen. Hans verk, särskilt hans banbrytande *manhua* (serier/karikatyrer) och essäer, ger en gripande kommentar till skärningspunkten mellan dessa historiska förändringar och vanliga människors vardag, ofta genomsyrad av en djup känsla av humanism och buddhistisk filosofi.

Fengs konstnärliga resa började i hans ungdom, närd av en tidig fascination för illustrationer trots familjens mer traditionella förväntningar. Ett avgörande ögonblick i hans utbildning var hans tid vid Zhejiangs första normalskola (nu Hangzhou High School), där han studerade under Li Shutong (senare Mästare Hong Yi), en berömd konstnär och buddhistmunk. Li introducerade Feng till västerländska skissningstekniker och, avgörande, ingav honom tron att konstnärlig skicklighet måste vara sammanflätad med moralisk karaktär. Denna princip blev en hörnsten i Fengs konstnärliga filosofi. År 1921 studerade Feng en kort tid i Tokyo, där han mötte verk av japanska konstnärer som Takehisa Yumeji och vidareutvecklade sin unika stil, som blandade traditionell kinesisk tuschmålning med moderna sensibiliteter och fokus på uttrycksfull enkelhet.

Efter sin återkomst till Kina blev Feng en produktiv konstnär och en inflytelserik person i Shanghais intellektuella kretsar. Han betraktas allmänt som en av den moderna kinesiska *manhuans* fäder. Hans karikatyrer, ofta kännetecknade av sin milda humor, värme och skarpa observation av den mänskliga naturen, särskilt barns oskuld, vann enorm popularitet genom publikationer som *Wenxue Zhoubao* (Litterär veckotidning), där hans serie "Zikai Manhua" debuterade 1925. Termen *manhua* i sig fick framträdande plats tack vare hans arbete. Han arbetade också i stor utsträckning med Kaiming Book Company som redaktör och illustratör, och använde sin konst för att sprida humanitära värderingar och estetiskt tänkande, särskilt till unga läsare. Hans stil var tillgänglig, ofta med enkla linjer och suggestiva bildtexter, vilket gjorde komplexa sociala och filosofiska idéer begripliga för en bred publik.

Katastrofen under det andra kinesisk-japanska kriget påverkade Feng djupt. Han blev flykting och förlorade sitt hem, Yuanyuan Hall. Under denna period fick hans konst en mörkare ton, som skildrade krigets tragedier och vanliga människors lidande, men behöll alltid ett medkännande perspektiv och undvek att avhumanisera fienden. Ett monumentalt verk, den mångvolymiga samlingen "Målningar för livets bevarande" (護生畫集), påbörjad 1928 som en hyllning till hans lärare Li Shutong och fortsatt under årtionden, återspeglar hans djupa buddhistiska övertygelser och hans engagemang för medkänsla för alla levande varelser. Denna serie, ofta skapad i samarbete med eller med uppmuntran från buddhistiska personer, blev ett av hans mest bestående arv, med volymer som slutfördes även under de mest fruktansvärda omständigheter.

Efter grundandet av Folkrepubliken Kina 1949 navigerade Fengs karriär genom komplexa politiska tidvatten. Medan han ursprungligen innehade framstående positioner i konstnärliga och litterära kretsar, såsom rådsmedlem i Kinesiska konstnärsförbundet och ordförande för Shanghais akademi för kinesisk målning, mötte han granskning och påtryckningar under perioder som det Stora språnget och kulturrevolutionen. Trots försök till "omskolning" behöll han i stort sett sina personliga övertygelser och vände sig till översättning av rysk och japansk litteratur som ett medel för intellektuellt uttryck när hans konstnärliga produktion begränsades. Han översatte betydande verk som "Berättelsen om Genji". Även i svåra tider fortsatte han i hemlighet att arbeta på "Målningar för livets bevarande". Premiärminister Zhou Enlais uppskattning av hans tidigare verk erbjöd honom visst skydd och ledde till en sammanställning av hans karikatyrer.

Feng Zikais arv är djupt och mångfacetterat. Han avled i lungcancer 1975, men hans inflytande lever vidare genom hans omfattande verk, som inkluderar tusentals *manhua*, essäer, översättningar och kalligrafiska stycken. Hans filosofiska bidrag, särskilt begreppet "barnhjärta" (童心) härlett från Mencius och buddhistiskt tänkande, betonar vikten av oskuld, empati och ett rent perspektiv för att förstå världen och främja medkänsla. Feng Zikai Chinese Children's Picture Book Award, som instiftades till hans ära, understryker hans bestående inverkan på barnlitteratur och konst. Hans förmåga att fånga essensen av den mänskliga erfarenheten med enkelhet, värme och djup insikt säkerställer hans plats som en av Kinas mest älskade och inflytelserika moderna konstnärer, vars verk fortsätter att få bred resonans.