Konstverket, återgivet i skarpt, men ändå suggestivt svartvitt, presenterar en pastoral scen genomsyrad av en känsla av det sublima. En högt belägen katedral, återgiven med minutiös detaljrikedom, dominerar bakgrunden, med sina spiror som når mot en himmel fylld av dramatiska, virvlande moln. Förgrunden domineras av ett fält av skördad vete, återgivet med starka, texturerade linjer. I mellangrunden knäböjer en figur, möjligen vårdar skörden. En hästdragen vagn är också med. Den skarpa kontrasten mellan den människoskapade katedralen och det naturliga landskapet skapar en kraftfull visuell berättelse, som kanske antyder korsningen mellan tro, arbete och tidens gång. Det intrikata linjearbetet och den övergripande kompositionen ger verket en känsla av klassisk illustration. Det framkallar ett humör av tyst kontemplation och ett subtilt erkännande av sambandet mellan mänskliga strävanden och den bestående närvaron av det andliga eller det gudomliga.