En samling människor, återgiven i skarp svartvitt, fyller ramen. Konstnären använder en noggrann kläckningsteknik och skapar en strukturerad, nästan taktil känsla. Figurerna, klädda i vad som verkar vara historiska klädnader, samlas, deras ansikten vända uppåt med en blandning av oro och vördnad. Ovanför dem svävar en massiv, otydlig form, möjligen ett moln eller ett berg, vilket ökar den dramatiska spänningen. Kompositionen är tät, figurerna överlappar, vilket drar blicken genom scenen. Det framkallar en känsla av gemenskap som står inför ett okänt hot. Den övergripande effekten är ett tyst drama. Det antyder konstnärens förmåga att fånga både individuella känslor och kollektiva upplevelser, vilket får betraktaren att känna sig närvarande i detta ögonblick av osäkerhet.