Konstverket kastar in mig i en värld av mörk fantasi. En varelse från en mardröm svävar i ett formlöst tomrum; dess vingar, vidsträckta och fjädrade, dominerar kompositionen. Figurerna som sitter på detta monstruösa odjur verkar både förskräckta och trotsiga; deras utsträckta armar sträcker sig mot en osynlig himmel, en desperat bön eller kanske en tyst utmaning. Konstnärens mästerliga användning av linje och skugga skapar en påtaglig känsla av rörelse och oro; etsningstekniken ger scenen en rå, nästan våldsam energi.

Det finns en djup känsla av isolering i detta verk. Bläcket svart slukar bakgrunden och betonar figurernas sårbarhet. Deras ansikten, även om de knappt är detaljerade, förmedlar ett spektrum av känslor: rädsla, motståndskraft, kanske en antydan till dyster humor. Det är en scen som talar om det mänskliga tillståndet, om våra kamper mot det okända. Man kan nästan känna vinden piska när detta oroande fartyg bär sina invånare ner i avgrunden.