Detta fridfulla vinterlandskap bjuder in betraktaren till ett stilla ögonblick vid en sjö- eller flodstrand där snön mjukt täcker marken och båtarna vilar tyst vid vattenbrynet. Kompositionen är vackert balanserad, med en mörk träbod till vänster som kontrasterar mot den ljusa snön som täcker den, vilket framhäver både byggnaden och naturens mjuka stillhet. Skira träd, pudrade med snö, sträcker sina gracila grenar uppåt och tillför scenen ett levande inslag. Det djupblå vattnet dominerar mitten av bilden och tonar ut mot en disig horisont där snötäckta tak antyder en fridfullt sovande by. Snöflingor faller oavbrutet från en gråblå himmel och förstärker stillheten och den kalla skönheten i ögonblicket.

Konstnären behärskar den traditionella japanska träsnittstekniken med skicklighet; de mjuka övergångarna i färg (bokashi) skapar subtila skuggor och djup särskilt i himmel och vatten, medan de fina linjerna ger textur och detaljrikedom åt lövverk och arkitektur. Den dämpade färgpaletten – vitt, grått, brunt och blått – förmedlar vinterns mjukhet utan att tappa klarhet eller rikedom. Känslomässigt väcker scenen en meditativ ro som inbjuder till att andas in den kalla, tysta luften och känna den tröstande stillheten av nyfallen snö. Verket är skapat 1920 och speglar shin-hanga-rörelsens sammansmältning av traditionell ukiyo-e-estetik med moderna känslor, och fångar flyktiga naturögonblick med poetisk och finstämd precision.