I denna livliga scen livar de svängande kullar av Saint-Rémy med sina energiska kurvor och flödande linjer; de pulserar under en tumultartat himmel där molnen snurrar dramatiskt och kastar ett melankoliskt men upplyftande ljus över hela kompositionen. Fälten, målade med djärva penseldrag av gult och grönt, verkar svaja som om en mjuk vind uppmanar dem att dansa. Man kan nästan höra vindens viskningar som uppmanar de vilda blommorna att svaja mjukt medan de badar i solens värme.

Van Goghs penselarbete här är inget mindre än fascinernade — en dynamisk symfoni av färg och form som fångar betraktarens fantasi. Die kontrasterande toner skapar ett livligt landskap som är fyllt med känslor och återspeglar konstnärens stormiga ande under hans tid på asylet. Varje penseldrag pulserar med energi, från det definierande penseldraget av mörkgrön gräs till de mjuka pastellhusen som tycks förena sig sömlöst med terrängen. Denna interaktion av färg och rörelse fördjupar betraktaren i en unik upplevelse av den sydfranska landsbygden, vilket väcker känslor av nostalgi och frid på en gång.