I detta provocera verk dras den starka kontrasten mellan byggnadens ljusa färger och de dämpade tonerna i det snötäckta landskapet omedelbart ögonen. Arbetarnas figurer är skildrade i en lös, uttrycksfull stil - varje penseldrag är livfullt och fullt av liv, som antyder rörelse och syfte. De två männen, avbildade i klara gula och blå kläder, verkar nästan komma ut ur duken; deras hållningar förmedlar en känsla av arbete och uthållighet mitt i kylan. Bakgrunden virvlar med abstrakta penseldrag, som antyder naturens råa energi som sväva över byggarbetsplatsen.

När du ser djupare in i scenen berättar den kalla miljön en historia om kamp och uthållighet. Den skelettlika strukturen hos byggnaden, som står i stark kontrast till den vita snön och de nakna träden, symboliserar den mänskliga ansträngningen mot elementen. Munchs användning av ljusa gula och jordfärger erbjuder värme i kontrast till de kalla vita och blå, som förkroppsligar en känsla av hopp och kreativitet i en utmanande kontext. Historiskt sett var 1920-talet en övergångsperiod i Norge som speglade den framträdande moderniteten och arbetarklassens kamper och gav detta verk betydande resonans, inte bara som en skildring av arbete, utan även som en reflexion av kollektiv uthållighet och ambition.