Vasily Vereshchagins kraftfulla konstverk fångar en stund fylld av spänning och brådska. Kompositionen drar betraktarens öga mot en ensam figur—en soldat—som tycks fly från en osynlig attack, hållande runt midjan på ett sätt som väcker både smärta och desperation. Bakgrunden är nästan eterisk, fylld med en rökig dimma som suddar ut kaoset bakom honom och antyder både stridens våld och livets bräcklighet. De dämpade färgerna på hans uniform står i skarp kontrast till den nakna bakgrunden och förstärker det känslomässiga tyngden av detta ögonblick.