Jules Joseph Lefebvre

Jules Joseph Lefebvre (1836–1911) var en fransk akademisk målare, berömd för sina mästerliga porträtt och idealiserade kvinnliga nakenstudier, som definierade de estetiska normerna för Parissalongen under sent 1800-tal. Född i Tournan-en-Brie, tillbringade han sina formande år i Amiens, där hans far, en bagare, uppmärksammade och stödde hans enastående konstnärliga talang. Detta stöd ledde till ett stipendium som gjorde det möjligt för Lefebvre att flytta till Paris 1852. Där började han på den prestigefyllda École des Beaux-Arts och studerade under neoklassicisten Léon Cogniet. Hans formella utbildning under Cogniet ingav honom en djup respekt för klassisk komposition och exakt teckning, färdigheter som skulle bli grunden för hans karriär. Han debuterade på Salongen 1855, vilket signalerade ankomsten av en betydande ny talang i Paris konstvärld.

Ett avgörande ögonblick i Lefebvres tidiga karriär var när han vann det eftertraktade Prix de Rome 1861 med sin historiska målning, *Priamos död*. Detta prestigefyllda pris finansierade en femårig vistelse vid Franska Akademien i Rom, belägen i Villa Medici. Denna period var omvälvande; han fördjupade sig i studier av romerska antikviteter och renässansmästarnas verk, särskilt Andrea del Sarto. Det var i Italien som han finslipade sitt fokus på det kvinnliga nakenmåleriet, en genre där han skulle nå sin största berömmelse. Hans tid i Rom präglades också av bildandet av livslånga vänskapsband med konstnärskollegor som Léon Bonnat och Carolus-Duran. Denna period av konstnärlig tillväxt överskuggades dock av personlig tragedi, då hans föräldrars och en systers död störtade honom i en svår depression.

När han återvände till Paris omkring 1867, kanaliserade Lefebvre sin sorg till en förnyad konstnärlig beslutsamhet. Hans comeback var snabb och triumferande. Hans Salongbidrag från 1868, *Liggande nakenmodell*, fick kritikerros, men det var hans mästerverk från 1870, *Sanningen (La Vérité)*, som katapulterade honom till stjärnstatus. Målningen, som avbildar en naken kvinna som håller en skinande sfär i luften, var en allegorisk triumf som fängslade både kritiker och allmänhet. Verket gav honom Hederslegionen samma år och befäste hans rykte som en ledande figur inom den akademiska konsten. Denna framgång cementerade hans inriktning, och han fortsatte att producera hyllade mytologiska och allegoriska nakenstudier, inklusive *Maria Magdalena* (1876), *Pandora* (1877) och *Diana överraskad* (1879).

Lefebvres konstnärliga stil kännetecknades av en syntes av teknisk perfektion och idealiserad skönhet. Han jämfördes ofta med sin samtida, William-Adolphe Bouguereau, men utmärkte sig genom att använda ett bredare utbud av modeller, vilket gav hans figurer en subtil mångfald. Medan hans nakenstudier var sensuella, höll de sig inom gränserna för akademisk anständighet och avbildade passiva, idealiserade figurer från mytologi eller allegori, och undvek därmed den kontrovers som omgav realistiska nakenstudier av målare som Manet. Vid sidan av sina mytologiska scener var Lefebvre en produktiv och mycket eftertraktad porträttmålare. Under sin karriär ställde han ut 72 porträtt på Salongen, vilket gav honom en stadig inkomstkälla och en kundkrets av rika borgerliga mecenater och celebriteter.

Utöver sina egna dukar lämnade Lefebvre ett bestående avtryck som en inflytelserik pedagog. Från 1870 blev han professor vid Académie Julian, en progressiv privat konstskola känd för att anta kvinnliga och internationella studenter långt före den officiella École des Beaux-Arts. Han var känd som en sympatisk och hängiven mentor för över 1500 elever, inklusive framtida ljusgestalter som Fernand Khnopff, Félix Vallotton och den amerikanske impressionisten Edmund C. Tarbell. Han betonade outtröttligt den grundläggande vikten av att teckna efter levande modell, en central princip i hans egen praktik och den akademiska traditionen.

Lefebvres karriär pryddes av många utmärkelser. Han vann en förstaklassmedalj på Salongen 1878, hedersmedaljen 1886 och Grand Prix på Världsutställningen 1889. År 1891 utsågs han till medlem av det ansedda Institut de France, och hans karriär kulminerade 1898 när han befordrades till kommendör av Hederslegionen. Jules Lefebvre dog i Paris 1911 och begravdes på Montmartrekyrkogården. Hans grav är passande nog prydd med en basrelief av *Sanningen*, en bestående symbol för de konstnärliga ideal som han ägnade sitt liv åt.