I denna gripande skildring av landsbygdslivet böjer sig en jordbrukare framåtböjd för att binda korn, hennes starka händer greppar skickligt de gyllene stråna. Konstnärens penseldrag är djärva och uttrycksfulla, och förkroppsligar en känsla av rörelse och arbete som nästan vibrerar utanför duken. Kvinnan, klädd i en flödande blå klänning som starkt kontrasterar mot de jordiga tonerna i fältet, är helt fokuserad på sitt arbete. Det känns nästan som att tiden har stannat i detta ögonblick, vilket låter betraktaren nästan höra viskandet av kornet och den mjuka viskningen av vinden som dansar genom fälten. Van Goghs karakteristiska virvlande penseldrag ger liv till landskapet, vilket ger dimension till de böljande fälten och den livliga himlen ovan.

Färgpaletten är en livlig symfoni av blått och gult, som föreslår värme och livskraft. Himlen, målad med subtila blå nyanser och vita streck, återspeglar den oändliga bredden av naturen, vilket väcker en känslomässig resonans av lugn vävda med arbete. Historiskt fångar detta verk essensen av postimpressionism, där konstnären går bortom ren representation för att uttrycka personliga känslor och koppling till ämnen. Det symboliserar den värdighet som finns i det jordbruksarbete och den intima kopplingen mellan mänskligheten och jorden — ett tema som återhallat, tillfredsställer beundran för de oförtröttliga ansträngningarna av jordbrukslivet och vördnad för enkelheten i existensen.