I detta fantastiska verk dras betraktaren in i ett solljust landskap som visar en gammal kyrkogård med majestätiska mausoleer mot en klarblå himmel. Den sandiga marken är prickig med rester av en gång storslagna strukturer, där deras kupoler och minaretter är påfallande ornamenterade men ändå mjukade av tiden. Konstnären använder en livfull färgpalett, där de varma jordtonerna av sand vackert kontrasterar med de kalla blå och gröna av kupolerna, vilket väcker en känsla av harmoni med naturen. Denna idylliska scen tar med en till en svunnen tid, när dessa strukturer hade en djup betydelse och hyste själar av vördnadsfulla personer.

När man betraktar kompositionen reser sig de kantiga formerna av mausoleerna mot den stora bakgrunden, nästan som om de vore väktare av historien. De intrikata mönstren inristade i kupolerna antyder den kulturella och andliga rikedom som regionen besitter, inbjudande till eftertanke om de värderingar som har format detta landskap. Här finns en frid; man kan nästan höra viskningarna av det förflutna som bärs med vinden. I detta verk ekar den gudomliga konvergensen av arkitektur och natur, vilket skapar en djup berättelse om plats och minne.