Verket fångar ett lugnt ögonblick i en trädgård, präglat av ett djärvt men ändå mjukt samspel av linjer och former. I förgrunden tar en buske centrala platsen, avbildad med energiska penseldrag som ger liv åt dess textur. Buskens form, rund och något imponerande, addar djup till scenen som avbildar en idyllisk park i Arles—en tillflykt till naturen. Bakom denna fokuspunkt interagerar suddiga figurer med sin omgivning, till synes djupt försjunkna i samtal. Denna känsla av mystik förstärks ytterligare av spelet mellan skuggor och ljus som dansar över duken, vilket antyder en solig eftermiddag full av värme och en touch av nostalgi.

Färgpaletten; till stor del dämpade jordfärger, rör sig mellan sepia och en mjuk grön nyans och fångar landskapets essens utan att överväldiga. Van Goghs karakteristiska virvlande egna stycken ger rörelse och flyt till gräset och lövverket som omger busken. Man kan inte undkomma känslan av samhörighet med naturens stillhet—ett tillfälle att stanna och andas i tystnad. Denna målning, skapad under en tid när konstnären sökte tröst i den pastoral skönheten i Arles, bär en historisk betydelse som ett bevis på hans passion för den naturliga världen, vilket avslöjar såväl hans känslomässiga tillstånd som hans utvecklande konstnärliga vision under denna tid. Penseldraget reflekterar en delikat balans mellan kaos och lugn, personifierar Van Goghs djupa relation med det inspirerande landskapet, och bjuder in betraktarna att gå in i detta ögonblick av tyst reflektion.