Denna lugna duk vecklar sig ut framför betraktaren som en viskning från naturen, fångar den den delikata interaktionen mellan vatten och ljus. Den mjuka floden speglar en symfoni av mjuka pastellfärger, där svagt blått möter inslag av grönt och antyder att våren vaknat. Höga, smala träd står gracilt vid stränderna, deras nakna grenar smeker lätt atmosfären och framkallar en eterisk kvalitet; ljuset dansar genom stammarna och skapar en glimrande effekt som nästan känns levande. Det finns en lugnande, drömlik kvalitet i detta verk som inbjuder en att stanna; man kan nästan känna den svala brisen och höra den mjuka prasslingen av löven.

Konstnärens penseldrag är avslappnade men avsiktliga, använder synliga streck som tycks sammanfoga färgerna med varandra. Denna teknik skapar en känsla av rörelse, som om scenen mjukt svajar i vinden. De resulterande kompositionerna känns både intima och vidsträckta, vilket antyder en inbjudan till att steg in i detta lugna ögonblick. Historiskt sett överensstämmer detta naturuttryck med impressionismens värderingar, bryter med traditionell representation och fångar istället essensen av en flyktig stund; här skapar Monet en personlig koppling till landskapet, vilket tillåter betraktaren att försjunka i lugnet och skönheten hos detta tillflykt vid floden.