Verket presenterar en lugn utsikt över en trädbevuxen allé i höst. Duken är fylld av höga träd som kastar skuggor medan deras löv förvandlas till livfulla gult och orange, vilket målar en varm omfamning av höstsäsongen. Stigen är subtilt belyst, vilket inbjuder betraktaren att spankulera på den, medan en ensam figur klädd i mörka färger rör sig graciöst, nästan smälter ihop med de omgivande jordtonerna. Penseldragen är livliga, vilket antyder rörelse och känslor, som om varje färgdrag fångar ögonblickets essens—brus av löv, vindens viskningar och en höstdags lugna atmosfär.

Den rika paletten och den dynamiska kompositionen ökar den känslomässiga djupet av verket. Kontrasten mellan de mörka trädstammarna och det ljusa lövet skapar en fängslande kontrast som drar betraktaren djupare in i scenen. Monets karaktäristiska stil, präglad av uttrycksfulla penseldrag och en skarp observation av naturligt ljus, ger målningen en känsla av vitalitet och omedelbarhet. Den inbjuder betraktaren att känna den friska luften och höra knakandet av löven under fötterna, vilket skapar en nostalgisk koppling till naturens skönhets enkelhet—ett mästerverk som fångar de flyktiga och fängslande stunderna av de föränderliga årstiderna.