Denna ömtåliga teckning fångar intresset med sin enkelhet och elegans och skildrar en kvinna som böjer sig framåt i en avslappnad, nästan intim pose. Figuren är konturerad med mjuka men bestämda linjer, med en dämpad färgpalett dominerad av bruna, beige och subtila röda nyanser som varsamt antyder formen under tyget utan att dominera. Skissartade och flytande streck ger en känsla av en flyktig stund, som om konstnären ville föreviga en naturlig, oreflekterad gest. Trots det minimalistiska tillvägagångssättet är kompositionen balanserad och uttrycksfull, vilket gör att betraktaren kan känna den tysta spänningen i kvinnans hållning — en subtil blandning av sårbarhet och elegans.

Användningen av kol eller pastell på papper ger verket en taktil kvalitet; pappersytans textur samspelar med mediet och förstärker känslan av mjukhet och omedelbarhet. Den återhållsamma användningen av färg och de fina skuggningarna undviker överdrivna detaljer och fokuserar på rörelsens och formens väsen. Denna återhållsamhet speglar inte bara en raffinerad teknisk skicklighet, utan inbjuder också betraktaren att komplettera berättelsen med sin egen fantasi. Verket tycks förkroppsliga tidiga 1900-talets undersökningar för att fånga den mänskliga figuren med spontanitet och emotionellt djup, och bygger en bro mellan realism och impressionistisk känslighet.