Konstverket presenterar en scen av djup ångest; en ensam figur, knäböjande med utsträckta armar, blir fokus i en virvel av mörker. Det känns som om själva luften är fylld av rädsla; den skarpa kontrasten mellan ljuset som belyser den centrala figuren och det omgivande mörkret förstärker känslan av isolering. Mannens utmärglade form och hans ångestfyllda uttryck säger mycket, och förmedlar en djup känsla av föraning. Hans hållning framkallar en vädjan, ett desperat försök att avvärja en osynlig fasa, eller kanske, att acceptera den.

Användningen av etsning är uppenbar, med konstnärens självsäkra linjer och samspelet mellan ljus och skugga som skapar en dramatisk atmosfär. Kompositionen leder blicken direkt till figuren, medan det omgivande kaoset antyder turbulensen i hans sinne och världen runt omkring. Detta är inte bara en skildring av lidande; det är en utforskning av det mänskliga tillståndet inför överväldigande rädsla.