Målningen föreställer en ung kvinna som sitter graciöst på en rikt snidad stol, klädd i en elegant vit klänning som faller i mjuka veck runt henne. Konstnärens penseldrag är lösa men detaljerade, vilket ger tyget i hennes klänning och den mjuka bakgrunden i blågrå toner en levande textur. Hennes hållning är självsäker – en lätt vridning av kroppen och ett diskret leende uttrycker både säkerhet och en stillsam introspektion. Det mjuka ljuset smeker hennes porslinshud och framhäver den förfining och skönhet som målaren vill föreviga.

Kompositionen balanserar skickligt figuren mot en relativt förenklad och nästan abstrakt bakgrund, vilket drar all uppmärksamhet till den unga kvinnans lugna uttryck och hennes utsökta klädsel. Vita toner dominerar, avbrutna av svaga rosa inslag på kinderna och blommorna hon håller, vilket tillför en romantisk mjukhet till scenen. Verket är typiskt för sent 1800-tal porträtt där elegans, grace och ungdomens förgänglighet sammansmälter med en realistisk mjukhet präglad av impressionistiska inslag, och skapar ett intimt och tidlöst konstverk.