Konstverket presenterar ett fängslande porträtt av ett ungt barn, vars ömtåliga ansiktsdrag återges med en mjuk, nästan eterisk kvalitet. Barnet kramar ett plyschlejon från Steiff, en leksak som tycks förstärka oskulden och sårbarheten som fångas i porträttet. Konstnären använder en mästerlig användning av ljus och skugga, vilket är särskilt tydligt i barnets ansikte; de subtila nyanserna förstärker den tredimensionella effekten och skapar en känsla av realism och intimitet. Bakgrunden är en djup, sammetslen svart, som tjänar till att fokusera betraktarens uppmärksamhet på figuren och dess följeslagare, leksakslejonet. Färgpaletten är återhållsam, med mjuka blåtoner, krämiga vita och de varma tonerna i barnets hud och hår. Den framkallar en känsla av stillhet och nostalgi, och transporterar försiktigt betraktaren tillbaka till en svunnen tid. Konstnärens penseldrag är synliga, vilket ger verket struktur och en känsla av omedelbarhet. Detta porträtt är inte bara en skildring av ett barn; det är ett fönster in i en tidpunkt, som bevarar känslan av barndomens förundran.