Porträttet fångar ett ögonblick av tyst reflektion i profilen av Erik Axel Karlfeldt, som lyfter fram poetens värdiga hållning. Bakgrundens varma nyanser kompletterar den majestätiska figuren och ger en intim kvalitet till bilden som antyder djupet av hans tankar. I bakgrunden kan man se mjukt avbildade dansare i traditionella svenska kläder som snurrar runt i en festlighet som tycks kontrastera med subjektets eftertänksamma stillhet. Denna juxtapositions bjuder in betraktare att reflektera över interaktionen mellan konst och poetens inre tankar och skapar en dialog över tid.

Användningen av mjuka penseldrag ger en delikat textur, medan färgpaletten—som består av jordiga bruna toner och livfulla inslag i bakgrunden—skapar en känsla av värme och samhörighet. Ljuset faller varsamt på Karlfeldts drag och framhäver konturerna av hans ansikte med en nästan eterisk kvalitet. Den känslomässiga påverkan av verket är påtaglig; man kan känna den arv och djupet av tankarna som avspeglas i denna intima porträtt. Historieskrivningen visar att denna period präglades av en rörelse inom svensk konst som omfamnade både lokala berättelser och bredare europeiska influenser, vilket betonade en djup uppskattning av kulturell identitet, som ekar djupt i detta verk.