Konstverket transporterar dig omedelbart till en värld av lugn. Det beskriver en enkel scen från livet på landet: en far som arbetar på fältet, barnen som är upptagna med sina sysslor, och den yngsta, bekymmersfri, som njuter av nöjet att skala lotusfrön vid bäcken. Konstnären använder skickligt en begränsad palett - en mjuk blandning av grönt, blått och brunt - vilket skapar en känsla av lugn. Penseldragen är känsliga men bestämda, vilket visar konstnärens kontroll och mästerskap. Jag kan nästan höra det mjuka porlet från vattnet och barnens skratt. Det är en scen som talar om längtan efter enkelheten i en långsammare livstakt, långt från den moderna livets stress. Det framkallar en djup känsla av nostalgi, eller hur?