Scenen utspelas med en charmig uppsättning trappor, vackert inramad av livliga solrosor och grönska; Monet fångar ett ögonblick som känns både lugnt och exuberant. Solrosorna, med sina gyllene huvuden vända mot solen, skapar en glad atmosfär som välkomnar besökaren. Dessa blommor, placerade vid kanterna av den upphöjda vägen, tycks nästan bjuda in någon att klättra upp för trapporna och uppleva trädgårdens doftande omfamning. Kanterna högst upp antyder löftet om en lugn syn, kanske med utsikt över hela landskapet, vilket gör att man längtar efter att klättra.

En blandning av rika gröna och röda blommor väver genom kompositionen, vilket ger en rik, strukturerad visuell upplevelse. Varje penseldrag verkar livfullt, fyllt med minnen av sommarens luft; det viskar om värmen som omger alla levande varelser i den stilla delen av världen. Monets användning av mjuka, men ändå livliga färger förstärker känslan av ljus och liv, vilket skapar en känslomässig resonans som talar om lugnet som finns i naturen. Denna målning skildrar inte bara en trädgårdsscen, utan väcker också den avkopplande glädjen av en lugn promenad i en blomstrande miljö.