Ett dramatiskt kustlandskap breder ut sig med höga klippor insvepta i tjock dimma där det upprörda havet slår mot branta klippor. Konstnärens mästerliga användning av ljus och skugga skapar en mystisk atmosfär; dämpade blå och grå nyanser blandas sömlöst och framkallar en kall, nästan spöklik stämning. Den grova strukturen hos vågorna står i kontrast till de fasta, orörliga klipporna, medan några små figurer på kanten tillför ett mänskligt element och betonar naturens enorma kraft och människans bräcklighet. Den subtila närvaron av havsfåglar i dimman ger kompositionen dynamik och bjuder in betraktaren att höra havets dån och känna den fuktiga luften. Verket fångar naturens sublima skönhet och råa kraft, väcker vördnad och eftertanke och speglar en romantisk fascination för det sublima och det otämjda havet.