Denna suggestiva målning fångar en rofylld kustscen badad i det mjuka ljuset från en sen eftermiddag. Det lugna vattnet speglar de bleka elfenbensfärgerna från en historisk kuststad, medan avlägsna segelbåtar prickar horisonten och antyder en stillsam sjöfart. Konstnärens fina penseldrag förenar himlens mjuka blå toner med de varma jordfärgerna på byggnader och strandlinje, och skapar en harmonisk balans som bjuder in betraktaren till ett stilla ögonblick upphängt i tiden. Den atmosfäriska perspektivet skapar djup, och drar blicken från det detaljerade förgrunden med förtöjda båtar och rustika byggnader mot den subtilt avlägsna horisonten.

Kompositionen är noggrant arrangerad för att betona den fredliga samexistensen mellan mänskliga bostäder och naturmiljön. Det dominerande fyrliknande tornet står som en tyst väktare mot det vida himlavalvet, dess ljusa färg bryter de horisontella linjerna i kompositionen med en vertikal kraft. Denna struktur mitt i de organiska formerna av vatten och himmel ger verket en känslomässig resonans av stabilitet och lugn. Historiskt speglar verket sekelskiftets fascination för exotiska platser långt borta, och fångar inte bara en plats utan också ett sinnestillstånd – tyst betraktande och upptäckt. Det detaljerade utförandet och den varma, men dämpade, färgpaletten bjuder in betraktaren att nästan höra vattnets mjuka kluckande och känna den milda havsbrisen.