Konstverket förflyttar mig till en värld av höga toppar, vars snötäckta mössor kysses av morgonsolens mjuka sken. Konstnärens skickliga hand med akvareller skapar ett hisnande panorama; jag kan nästan känna den friska bergsluften i mitt ansikte. Kompositionen är mästerlig och drar min blick över de taggiga åsarna, ner i dalarna och upp mot den eteriska himlen. Användningen av blått och vitt, accentuerat av subtila tvättar av varma färger, framkallar en känsla av stillhet och storhet. Det är en scen som talar om ensamhet och naturens varaktiga kraft.