Målningen fångar en fantastisk kustscen, genomsyret av essensen av mjuka vågor som kyssar de klippiga utsprången. Monet använder tjocka penseldrag och en livfull palett som väcker det glittrande ljus som reflekteras på vattnet, vilket inspirerar en känsla av lugn dynamik. Himlen, målad i mjuka pastellfärger, övergår från bleka rosa till subtila blå toner, vilket skapar en harmonisk bakgrund som bjuder in betraktaren till att dyka ner i detta idylliska landskap. Monets val av färger ger scenen en skör men livfull kvalitet och antyder ett ögonblick som hänger i tiden, där både hav och himmel vackert vävs samman.

Kompositionen är slående, då den leder ögat längs den branta kusten mot den avlägsna horisonten, vilket inbjuder till en kontemplativ utforskning av naturens skönhet. Varje penseldrag känns levande och ger energi till de stenar som sticker ut från kusten. Man kan nästan känna den salta brisen och höra det rytmiska kluckandet av vågorna, vilket väcker känslor av frid och en djup koppling till den naturliga världen. Detta verk återspeglar Monets mästerlighet under en period när han var djupt engagerad i att fånga de flyktiga egenskaperna hos ljus och atmosfär, vilket markerar dess betydelse i impressionismens evolution.