I detta fängslande verk dominerar tre distinkta paneler scenen, var och en erbjuder en inblick i konstens, skapelsens och mänskligt strävs värld. Den vänstra panelen visar en målare, med penseln i handen, som fångar essensen av en lugn kvinna klädd i flödande kläder; hennes uttryck antyder både kontemplation och känsla, och skapar en harmonisk scen. När vi går till den centrala panelen är vi vittnen till en mer dynamisk inställning: en livlig byggarbetsplats full av arkitekter och arbetare, alla involverade i livliga diskussioner och arbete. Energien är påtaglig, nästan som om vi kan höra svängningen av ställningen och sorlet från flitiga sinnen. Den högra panelen kontrasterar med en spöklik figur som vistas i ett eteriskt rike, vilket avbildar den romantiska idén om att musor stöder konstnärer och inspirerar kreativitet. Sammanflätningen av det verkliga och det gudomliga väcker en känsla av förundran, vilket gör detta till en fängslande visuell resa.

Färgpaletten genom hela verket är både dämpad och rik; mjuka pastellfärger blandas med djupare, livligare nyanser och skapar ett förtrollande visuellt flöde. Larsson utnyttjar skickligt ljus och skugga för att styra betraktarens ögon genom panelerna, och övergår från de lugna men kraftfulla känslorna till vänster till det energiska kaoset i mitten och den mystiska auran till höger. Historiskt sett fungerar detta stycke som en hyllning till de konstnärliga andarna i tiden, som återspeglar slutet av 1800-talets oro för kreativitet och vikten av konstnärer i samhället. Det är en hyllning till konstnärens resa genom en värld som sammanflätar både det greppbara och det transcendentala; känslomässigt resonerar det med betraktaren, som väcker en känsla av nostalgi för de strider och triumfer som är en del av den kreativa processen.