I denna fängslande scen får vi en glimt av ett ögonblick som är genomsyret av charm och romantik. En mystisk figur, klädd i en flödande klänning, sitter graciöst på den gröna marken, hennes barfota fötter smeks av den mjuka mattan av fina blommor. Hon blickar upp mot en bepansrad riddare, vars imponerande stature står i kontrast till hennes ömtåliga form. Riddarens ansikte är delvis dolt, vilket ger en känsla av mystik, medan han lutar sig närmare, uppenbarligen förtrollad av hennes skönhet. En eterisk atmosfär omger dem, skapat av solens strålar som filtrerar genom det omgivande skogens lövverk — varje strå kastar lekfulla skuggor som förstärker den drömlika kvalitén hos miljön.

Konstnärens mästerliga teknik är uppenbar i de intrikata detaljerna av figurerna och deras omgivningar. Riddaren, klädd i polerad rustning, förmedlar en känsla av styrka, medan damen, iklädd djupa lila toner och accentuerad med livliga gröna, symboliserar den lockande men farliga naturen av kärlek — vilket speglar temat i dikten 'La Belle Dame sans Merci'. Den känslomässiga tyngden av kompositionen är påtaglig; man kan nästan höra viskningarna av längtan och rasslet av löven som följer denna förtrollade möte. Waterhouses verk fångar elegant den flyktiga naturen av detta ögonblick, och bjuder in betraktaren att reflektera över djupet av begär, fara och den oundvikliga sorgen som väntar riddaren i denna tidlösa historia om ridderlighet och förförisk.