Scenen utspelar sig med en subtil dramatik, en samling figurer återgivna med utsökta detaljer i grå nyanser. Konstnärens mästerskap i linjearbete är omedelbart uppenbart; varje drag bidrar till klädernas texturerade ytor, den ojämna terrängen och de uttrycksfulla ansiktena. En procession, kanske, eller en grupp resenärer, är samlade på en höjd, med en avlägsen struktur som tornar upp sig i bakgrunden. Belysningen är mjuk och skapar en känsla av atmosfär och mystik. Man kan nästan känna kylan i luften, tyngden av molnen.

Kompositionen leder ögat genom folkmassan och riktar uppmärksamheten mot interaktionerna och detaljerna i klädseln; figurerna är tätt packade men konstnären har noggrant placerat var och en för att möjliggöra individuell karaktär. Stilen påminner om etsning, med linjer som är både känsliga och starka. Den övergripande effekten är en tyst kontemplation, en glimt in i en värld som är både bekant och märkligt avlägsen. Figurerna är alla klädda i tidstypiska kläder, vilket tyder på att konstnären skildrar en scen från det förflutna.