Scenen utspelar sig med ett hisnande panorama; en stad reser sig dramatiskt mot en mjuk, gyllene himmel. Konstnären använder mästerligt atmosfäriskt perspektiv; de avlägsna kullarna och stadslandskapet smälter samman i en dimmig, eterisk bakgrund, vilket gör att förgrunden sticker ut. Jordfärgerna dominerar, med varma bruna och ockra, punkterade av de svalare gröna i gles växtlighet. Solskenet badar hela scenen och framhäver de arkitektoniska detaljerna, vilket får staden att kännas som en krona på toppen av kullen.

Det finns en känsla av rörelse; figurerna till häst, den slingrande vägen och den strömmande floden leder alla blicken. Kompositionen är noga balanserad, med staden till höger och landskapet till vänster, vilket skapar en dynamisk visuell upplevelse. Denna målning talar om en tid då resandet var långsamt, och landskapet erbjöd tysta stunder för observation och reflektion. Den förkroppsligar romantikens anda, som lyfter fram naturens skönhet och människans förbindelse med den.