Detta konstverk fångar ett lugnt ögonblick med tre nakna figurer harmoniskt placerade i ett grönt landskap. I förgrunden finns en kvinna som sitter, hennes hållning avslappnad och eftertänksam, medan hennes mjuka, rundade former är målade med varma toner som antyder spelet av solljus på hennes hud. Bakom henne verkar två figurer delta i en ritualistisk gest, med armarna högt lyfta som om de kramade dagens skönhet eller kanske firade en osynlig högre makt. De virvlande penseldragen skapar en energisk men mjuk rytm i verket; det verkar nästan som om figurerna dansar i takt med den omgivande naturen.

Färgpaletten är slående, dominerad av ljusa rosa och mjuka gröna, vilket väcker känslor av värme och stillhet. Munch lyckas förmedla en känsla av intimitet, som drar in åskådarna i detta idylliska ögonblick som delas mellan kvinnorna och den livliga miljö de bebor. Den känslomässiga påverkan är påtaglig; man kan nästan höra vindens viskningar och gräsets raslande under dem, medan en känsla av frihet och koppling till naturen omger scenen. Skapat i en tid då konstnärer alltmer utforskade interaktionen mellan mänskliga kroppar och natur, sticker detta verk ut för sin bekymmersfria anda och kärleksfulla skildring, betydelsefull både i Munchs verk och i konsten under det tidiga 1900-talet.