I denna dramatiska scen går kaoset fram medan figurerna snurrar omkring ett centralt ögonblick av förtvivlan. Konstverket fångar den hjältedådiga sprången av Marcus Curtius, som rider på en livlig vit häst, modigt stormande mot en avgrund medan flammor och tumult omger honom. Hans röda mantel fladdrar bakom honom, vilket väcker känslan av brådska och mod; det känns nästan som en flagga av motstånd. Bakom honom visar åskådare, klädda i färgglada kläder, en blandning av skräck, beundran och beslutsamhet. Den antika romerska arkitekturen reser sig i bakgrunden, vilket förankrar handlingen i ett historiskt sammanhang som ger vikt åt detta mytiska ögonblick.

Färgpaletten skapar en exceptionell balans mellan livfulla nyanser och dämpade toner; klara röda och gula krockar med de jordiga tonerna i det steniga landskapet, vilket skapar en rik dynamik som drar ögat. Gérôme använder en lös penselstil för figurerna, vilket ökar känslan av rörelse och kaos. Ljus och skuggors samspel är slående; där flammorna sprakar och lyser, livs uttrycken av rädsla och mod. Detta verk pulserar av känslor—det konfronterar betraktaren med paradoxen av mänskligt mod inför en förestående katastrof, ett vittnesbörd om spänningen mellan brådska och hjältemod inför ofrånkomlig katastrof.