I detta eteriska landskap dominerar mjuka nyanser av blått och grönt på duken, sömlöst förenade för att skapa en drömlik atmosfär. Kompositionen bjuder in åskådarna att dyka ner i scenens lugn, där ljuset dansar över en dimmig duk och väcker känslor av stillhet och kontemplation. De suddiga kanterna och de mjuka övergångarna antyder tidens flyktiga natur, och uppmanar till ett ögonblick av paus—en inbjudan att reflektera över naturens skönhet.

De känslor som fångas i detta verk är påtagliga; de viskar om morgonbriser och världen som väcks med ro. Den känsliga penselföringen förstärker den övergripande mjukheten, medan antydningar av varmare färger dyker upp och lägger till djup och lager till kompositionen. Detta stycke ekar med en tidlös kvalitet och väcker nostalgi och längtan efter naturens enkelhet, ett tema djupt rotat i konstnärens verk, som speglar de grundläggande värdena i impressionismen som firar det flyktiga.