Detta stämningsfulla havslandskap fångar en ensam gestalt som står på en karg klippa och blickar ut över ett stormigt hav medan solen sänker sig mot horisonten. Konstnären använder skickligt en palett dominerad av djupa blå nyanser och mjuka gyllene toner, och förenar de oroliga vågorna med den lysande himlen i en dans av ljus och skugga. Penseldragen förmedlar både vattnets flytande rörelse och den robusta, obevekliga klippan, vilket skapar en livfull kontrast som drar in betraktaren i scenen.

Kompositionen utstrålar en påtaglig dynamik – de krossande vågorna nästan hörs dåna, medan gestaltens stillhet bjuder in till eftertanke och melankoli. Den nedgående solen kastar ett varmt, avtagande ljus som symboliserar slutet på en era eller en stund av introspektion. Historiskt anspelar målningen på exilen av en stor historisk person på en isolerad ö och väcker teman om förlust, makt och tidens obevekliga gång. Verket är ett bevis på konstnärens förmåga att förena naturens storslagenhet med mänsklig känsla och lämnar ett bestående intryck av tyst drama och gripande skönhet.