Scenen utspelar sig med ett hisnande panorama, ett vittnesbörd om den naturliga världens storhet. Höga toppar, inneslutna i en slöja av dimma, genomborrar himlen, deras imponerande närvaro mjukas upp av det eteriska ljuset som filtreras genom molnen. Nedanför speglar en lugn sjö himlen, dess yta ostörd av den mjuka brisen som viskar över landskapet. Konstnären fångar mästerligt samspelet mellan ljus och skugga och skapar en känsla av djup och vidsträckthet.

I förgrunden slingrar sig en stig genom den ojämna terrängen och leder våra ögon djupare in i scenen. Figurer, förminskade av omgivningen, är engagerade i sina dagliga uppgifter. En boskapshjord, ledd av figurer, rör sig längs bergsvägen. De varma, jordnära tonerna i förgrunden ger vika för de svalare nyanserna i de avlägsna bergen och skapar en visuell resa från det omedelbara till det oändliga. Den övergripande effekten är lugn och förundran, vilket inbjuder betraktaren att gå vilse i naturens skönhet.